Reportage: GP - Januari 2006

Var finns alla buggare?

- Visst kan jag dra en vals, försäkrar Monica Glingborn. Det händer Att festfolk inför bröllopet inser att de kommer att göra bort sig under brudvalsen. Då kommer de till mig och efter lite övning går det galant. För mig är dansen livsluft och allra närmast hjärtat ligger buggen. Dansstilen bugg är helsvensk med amerikanska lindy hop och jitterbugg som föräldrar. I samband med andra världskriget kom jitterbugen till Europa med Nalen som svenskt innovationscentrum. I olika turer utvecklades en nationell buggstil med dialektala varianter och i det sävliga Göteborg bestämdes att killen skulle dansa hälften så fort som tjejen. Göteborgsbuggen var född.

- Till mig kom buggen för att stanna år 1970, berättar Monica Glingborn i den tillfälligt öde Näsetgården. Jag var femton år och lattjade improviserad bugg på fritidsgården. Så fattade jag mod, bröstade upp mig i Generalens entré på Nordstadstorget och kom in till Damernas afton en tisdagskväll. Åldersgränsen var troligen satt till arton år eller mer, men det gick bra. Därinne fanns killar som kunde dansa bugg på riktigt, och de blev mina första lärare.

Siktet var inställt på sekreterarjobb

Hon inledde sin danskarriär som betagande femårig ballerina i vit tyll och tå-skor. Efter några år med arabesker, ballonés, détournés, jetés och sisonnes tog Monica Glingborn avsked från balettskolan och tvåans vagn till Botaniska trädgårdens hållplats. Därifrån är det inte långt till Gräfsnäsgården och Ungdomsringens övningar i folk- och gammaldans.
- Redan som niondeklassare i Järnbrottsskolan var siktet inställt på sekreterarjobb. Med den inriktningen sökte jag ekonomilinjen vid Levgrenska gymnasiet och år 1974 tog jag studenten som gymnasieekonom. Med snudd på hastighetsrekord i maskinskrivning och fena i stenografi på tre språk. Glaset med examenschampagne kunde jag ställa på magen, för därinne låg lille Patrik som skulle komma till världen tre månader senare. Dagen efter studenten stod jag brud i Frölunda kyrka, och mamma Aida hade sytt den vita brudklänningen.
Hade timjobb som bugglärare på Lobo Med Patrik på dagis var det dags för sekreterarkarriären och arbetsplatsen blev Globe Transport och spedition. Nästan samtidigt som firman gick omkull låg Monica Glingborn på KK och hälsade lilla Ulrika välkommen till världen. När också lilltösen var dagismogen hamnade mamma i trångmål om vad hon skulle ta sig till nu.
- Efter debuten på Generalen hade jag förkovrat mig duktigt i bugg. Redan 1973 hade jag, min partner och två andra par fått timjobb som bugglärare på Lobo som vid denna tid låg på Skanstorget. Tio år senare och som arbetslös hemmafru i Billdal bestämde jag mig för att på nytt ta upp instruktörskarriären. Sagt och gjort, hon inregistrerade firman Västkustbugg, bokade Billdals föreningsgård, annonserade i GP och satte upp affischer lite varstans i stadsdelen. En höstdag 1982 var det dags och Monica Glingborn blev aningen överraskad över uppslutningen. Fler än femtio intresserade i alla åldrar hade reagerat på inbjudan.
- Det var då jag introducerade partnersystemet med damerna i en ring och herrarna i en annan. Ringarna roterar med- respektive motsols till dess jag säger stopp och med den metoden får dansarna ständigt nya partners. De som vill dansa samman hela passet eller hela kursen gör självklart det, men man lär sig mycket lättare med partnerbyte. Min satsning föll väl ut och Västkustbugg expanderade till Borås, Trollhättan, Varberg, Olsfors, Hindås och Himle. Jag var tidigt ute och överallt fanns folk som ville lära sig bugga. "Då var det glansdagar" beskriver Monica Glingborn sin kursverksamhet på Möllan i Mölndal och i Folkets hus stora kongressal på Järntorget. Hon anställde medarbetarna Hans, Sune, Sören, Lars och Reine av vilka de båda sistnämnda buggar vidare ännu. Dock inte Göteborgsbugg som ersattes av Riksbugg med båda dansarna i samma tempo år 1995 och i samma veva bytte företaget namn till Danscentrum i Göteborg.
- Även om intresset för dans har mattats en smula är buggen ännu jättepopulär. I dag har vi kurser i Exercishuset på Heden och här i Näsetgården, massor av folk i alla åldrar som lär sig bugga. Vart de sedan tar vägen är en gåta. Jag är ofta ute och dansar och stöter då alltid på samma veteraner. Vart tar alla nytillkomna buggare vägen?

Grunnar på kurser för pensionärer

Utöver ordinarie kursutbud besöker hon också företag och föreningar med håg till bugg och nytt initiativ är ett timlångt startpaket i bugg i anslutning till födelsedagskalas och andra tillställningar. En given isbrytare. Under senare år har Monica Glingborn också börjat grunna på bugglektioner hos pensionärsföreningar och i stadens seniorcentra. Hur det blir med den idén utvisar framtiden.
- Dans är nyttig för både kropp och själ och själv ser jag ingen ände på mina aktiviteter. Det finns inget skäl att sluta bugga så länge man kan röra sig och tycker det är roligt.

Peter Lindkvist: peter.lindkvist@gp.se